Svart på vitt

Det man egentligen vill kan vara det man fruktar mest, men nu är det iaf svart på vitt. Jag trodde det skulle kännas bra, men ju mer jag tänker på det så gör det inte alls det? Hur fan kan det vara så?
Eller jag vet att det är det bästa och kommer bli bättre än vad det varit. Men ÄNDÅ!!
Och sen hatar jag mig själv för att jag alltid ska visa mig så jävla stark och att jag inte bryr mig eller känner nått, varför e jag sån för??
Aja, det ger sig!
Denna veckan ska jag TRÄNA med min bästaste! <3

L


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0